All by myself

När jag ger svar på frågan "vem åker du med?" får en hel del att höja på ögonbrynen. Kan absolut erkänna att de första gångerna jag reste själv var jag lite fundersam över hur det skulle bli. Men efter ett par vändor där resan i sig inte står och faller på om någon följer med eller inte så är jag nu lugn som en filbunke inför att resa själv och låter istället fjärilarna i magen leka inför tanken på vilka äventyr som väntar, inte om jag kommer uppleva det som "ensamt". 

Med det sagt så är det inte så att jag ogillat att resa med folk, tvärt om! De resor som jag HAR delat med vänner hemifrån har varit minst lika roliga; det ena är olikt, men inte bättre, än det andra. Ta bara surfresan till Spanien som jag precis avslutat. Jag menar bara vem vid sina sinnes fulla bruk kan klaga på att få umgås en hel vecka med t.ex sköna äkta spanska surfare och öva sin klart dammiga spanska, hänga och höra historien om tjejen från Estland som åkte till Lodon för att följa sin dröm att bli polis, den nyskilde italienske piloten som en natt har en mardröm och skriker rakt ut så vi alla vaknar (blev en långdragen snackis följande dagar med många skratt som följd) eller de två danska tjejerna med massa energi och skön humor som gjorde även denna resa till en klart lyckad sådan! Den samlingen av människor och upplevelser får du inte på ett dubbelrum på Hilton, den saken är säker!

And nothing else matters

Klockan är ungefär 07:45 och med min 3,2mm våtdräkt sitter jag på en 6,2ft shortboard i det 19 grader varma vattnet. Det sista jag tänker på dock är just siffror och klockslag. För varje gång en våg passerar under mig lyfter havet upp mig precis så mycket så att jag för ett ögonblick kan känna solens strålar träffa mitt ansikte. Att starta en morgon med fötterna i vattnet, klarblå himmel och ett par surfvågor är helt klart ett av de bättre sätten att starta en helt "vanlig" dag i livet. Slår en powerwalk i ett gråmulet Stockholm alla dagar i veckan hur som. Skönt att bara vara i nuet; stunden är allt, allt annat kan få vänta en stund.

Den bjuder jag på

Ljuset från badrumslampan känns starkare än vanligt när det träffar honom i ögonen. Han hör ljudet av när dörren går igen bakom honom och när ögonen vant sig vid ljuset och desorienteringen lagt sig går det upp för honom att han inte alls befinner sig i badrummet, han står istället i hotellkorridoren...lika naken som dagen han föddes! Trots att han inte har något som helst minne av att ens ha klivit ur sängen så skvallrar det lätt påtagliga trycket i blåsan att målet med den nattliga promenaden måste varit just badrummet.

  Hjärnan vaknar så sakta till liv och funderingarna på hur han ska ta sig in på rätt sida om dörren till sitt hotellrum igen börjar snurra. För säkerhets skull, trots den sena timmen, hakar han av "don't disturb"-skylten från dörren för att vid ett eventuellt möte ha något att skyla sig med. 

  Efter att ha provat att dyrka upp dörren, ett varv vardera på två av de underliggande våningarna i jakt på en alternativ väg tillbaka in i rummet står det klart att det bara finns en väg att gå; han måste ta sig till receptionen för att be om en ny nyckel.

Hotellet är nyöppnat och delar av det är forfarande inte helt färdiga. Detta kommer bli vår huvudpersons räddning. Ett par våningar ner i en sidotrappa hittar han en vagn med verktyg, en bygghjälm, spikar och skruv och en rulle med sopsäckar. Efter en kort överläggning med sig själv blir det en sopsäck som höftskynke som får täcka det som täckas måste inför det stundande besöket till receptionen. 

Efter ett lite lätt spänt möte i receptionen iförd endast sitt svarta höftskynke i plast kan vår lätt förvirrade, väldigt förvånade och något fundersamme nattvandrare återvända till sitt hotellrum igen. Väl inne på sitt hotellrum igen passerar han den stora spegeln som hänger i hallen och kan inte låta bli att stanna upp för en stund och studera sin spegelbild och förundras över vad som just hänt. Innan han återvänder till sängen för att få ytterligare lite sömn i kroppen skrattar han och knäpper han ett kort på sig själv med mobilen för att föreviga vad som just hänt. Han lägger sen huvudet på kudden och ett sista skratt lämnar hans läppar innan han sluter ögonen och somnar.

Komisk historia, eller hur? Tänk om det hade hänt på riktigt...

   

På väg åt rätt håll

Kanske är det bara inbillning men jag får känslan av att samhället går åt rätt håll vad det gäller medvetenheten inför det vi äter och hur det påverkar oss. Jag är nog  i kategorin "över medel" vad det gäller den medvetenheten men tror ändå att det är ganska många med mig som får ett leende på läpparna av att mötas av flertalet små "KRAV"-skyltar på hotellets frukostbuffet. Det i kombination med otroligt trevlig personal i frukostmatsalen gör att jag redan längtar till något jag är fånigt förtjust i; hotellfrukost! Comfort Hotell Winn är helt klart värt ett besök om man har vägarna förbi Umeå! 

(Lite tacky men samtidigt lite kul med deb upplysta sänggaveln... Tvungen att ta med ett kort på den.)

Hands Of Åre

Idag lämnade jag så in kollektionen till butiken Tegel här i Åre där mina handgjorda smycken kommer säljas. Känns lite overkligt men såklart väldigt kul samtidigt! 

5:2, 6:1, 100, 16...

Ja ja, jag vet att jag är kryptisk med alla siffror son rubrik men det verkar ju funka, du läser ju inlägget eller hur? 

5:2-dieten som är så otroligt i ropet har även fångat mig, även om jag starkt hävdar att jag började innan "hypen"... Hur som tycker jag absolut den har sina fördelar. Men den heter trots allt "diet" vilket inte direkt är något jag behöver gå på. Så till min stora glädje dök så plötsligt upphovsmannen till 5:2 upp i rutan här om dagen och berätta att han nu mera kör på 6:1 då han tappat de extra kilon han hade för avsikt att tappa. Varför fortsätta med någon fasta överhuvudtaget kanske mån undrar? Jo, för att fortsatt få den cancerförebyggande effekten av att tvinga cellerna att reparera sig själv i motsats till att kroppen konstant skapar nya, vilket är det som sägs hända om man då inte fastar nån gång. Det bör sägas att då 5:2-dieten är ett så pass nytt påfund finns inga bra studier på vad för eventuella bieffekter som kan uppstå på sikt. LCHF har ju nu t.ex visat sig vara farlig på en hel del sätt i längden. 

För att hitta tillbaka till träningen, som efter min "sega" perioden varit svårare än jag anat, har jag dessutom dragit igång en 100-utmaning för mig själv. Inget konstigare än att jag MÅSTE göra minst 100 armhävningar om dagen fram till vinterns premiär den 1/11. Visst är inte 100 armhävningar så värst mycket men nog för att det ska kännas och inte mer än att man inte har någon ursäkt att inte göra dem. Prova ett par dagar får du se...

Sist men inte minst måste jag ännu en gång slå ett slag för Crossfit! Har precis kört ett pass på ynka 16 minuter men är helt slut... 

Vet din rätt

Konsumoptionssamhället har nog inte undgått någon med saker som tillverkas med avsikt att inte hålla en längre tid för att vi på så sätt ska spendera mer pengar genom att alltid "köpa nytt". Mobilbranschen är inget undantag så jag blev inte direkt förvånad över att min lite drygt 1 år unga "iPhone 4-S" började strula. Men då jag är någorlunda påläst vet jag att garantin på 1 år, som utlovas från butiken, är en sak. Men då det finns något så fint som "konsumentköplagen" så har man som kund rätt att reklamera en vara ända upp till 3 år i vissa fall, men ALLTID 2 år om varan du köpt inte levererar det den utlovat vid inköpstillfället.

Mitt problem var att min telefon valde att stänga av sig själv trots att den klart och tydligt hade batteritid kvar. Jag klev in på butiken och visste vad som skulle sägas; "tyvärr har ju garantin gått ut på den här varan men som tur är kan du förlänga ditt abonnemang redan idag och få en ny iPhone 5 istället. 50 kronor extra i månaden..." bla bla bla bla. Säljsnacket fortsatte en stund till och jag väntade snällt. När säljaren var klar sa jag meningen med det bevingade ordet konsumentköplagen var på säljarens ansiktsuttryck ändrades något. "Okej, men då är det en reklamation vi pratar om" kontrade han med. "Då vill jag väl reklamera varan då", svarade jag vänligt. Sagt och gjort så skickades telefonen iväg och idag läste jag min mail.

Kort sagt: fungerar inte saker och ting du köper så reklamera istället för att som gemene man acceptera och köp nytt. Sopbergen växer och förr eller senare kommer det bita oss i röven. Sen kan jag villigt erkänna att jag inte ALLS trodde att det skulle gå så pass enkelt som det gjorde. Jag hade nog väntat mig ett par mail fram och tillbaka innan någon form av beslut skulle tas men ibland går det tydligen till på "rätt sätt" redan på första försöket.