Den bjuder jag på

Ljuset från badrumslampan känns starkare än vanligt när det träffar honom i ögonen. Han hör ljudet av när dörren går igen bakom honom och när ögonen vant sig vid ljuset och desorienteringen lagt sig går det upp för honom att han inte alls befinner sig i badrummet, han står istället i hotellkorridoren...lika naken som dagen han föddes! Trots att han inte har något som helst minne av att ens ha klivit ur sängen så skvallrar det lätt påtagliga trycket i blåsan att målet med den nattliga promenaden måste varit just badrummet.

  Hjärnan vaknar så sakta till liv och funderingarna på hur han ska ta sig in på rätt sida om dörren till sitt hotellrum igen börjar snurra. För säkerhets skull, trots den sena timmen, hakar han av "don't disturb"-skylten från dörren för att vid ett eventuellt möte ha något att skyla sig med. 

  Efter att ha provat att dyrka upp dörren, ett varv vardera på två av de underliggande våningarna i jakt på en alternativ väg tillbaka in i rummet står det klart att det bara finns en väg att gå; han måste ta sig till receptionen för att be om en ny nyckel.

Hotellet är nyöppnat och delar av det är forfarande inte helt färdiga. Detta kommer bli vår huvudpersons räddning. Ett par våningar ner i en sidotrappa hittar han en vagn med verktyg, en bygghjälm, spikar och skruv och en rulle med sopsäckar. Efter en kort överläggning med sig själv blir det en sopsäck som höftskynke som får täcka det som täckas måste inför det stundande besöket till receptionen. 

Efter ett lite lätt spänt möte i receptionen iförd endast sitt svarta höftskynke i plast kan vår lätt förvirrade, väldigt förvånade och något fundersamme nattvandrare återvända till sitt hotellrum igen. Väl inne på sitt hotellrum igen passerar han den stora spegeln som hänger i hallen och kan inte låta bli att stanna upp för en stund och studera sin spegelbild och förundras över vad som just hänt. Innan han återvänder till sängen för att få ytterligare lite sömn i kroppen skrattar han och knäpper han ett kort på sig själv med mobilen för att föreviga vad som just hänt. Han lägger sen huvudet på kudden och ett sista skratt lämnar hans läppar innan han sluter ögonen och somnar.

Komisk historia, eller hur? Tänk om det hade hänt på riktigt...