Dagen börjar som det tidigare här på Surfcampet i Portugal. Man kliver upp, äter frukost, drar på sig våtdräkten och beger sig med brädan under armen mot stranden och vågorna. Så även idag. Väl framme beger jag mig till en av de små restaurang-fiken för att handla vatten. Utanför sitter några äldre Portugisiska tanter och spelar kort. Dem noterar mig när jag passerar deras bord; kanske är det våtdräkten som fångar deras uppmärksamhet för på vägen ut igen klingar ett charmigt, och lite lätt oskyldigt flörtigt "Ola!" efter mig från bordet följt att lite småfnissande. Jag kan inte låta bli att börja le och svarar glatt "Ola!" Det är som om att tanterna var 14 igen, barnet i dem lever och det är som mjukmedel för själen i min värld!
Väl tillbaka nere på stranden spenderar jag dagen med att få en inblick i hur det nog kan kännas att vara ett plagg i en tvättmaskin; ja kastas med jämna mellanrum ner under ytan av vågorna och rullar runt en stund innan moder jord väljer att släppa upp mig igen för en nypa luft. När dagen är slut är jag också just det; slut! Jag konstaterar att det på min tvättlapp nog står "endast handtvätt"...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar