Efter att ha vandrat med ett leende under Blodlönnens mörkt röda blad, ätit från vad Almens grenar hade att erbjuda, skrattat med vackert sällskap under Lindens hjärtformade blad, sett Körsbärsträdens vackra rosa blommor svischa förbi utanför bilfönstret och njutit med ett stort leende var plötsligt dagarna på västkusten slut...för denna gång...
Afterskigig i Stockholm blev nästa anhalt och det var ett kul återseende med det gamla gänget från förra vinter i Åre som man fick gå lös ihop med på scen. Efter några kvalitativa stunder med goda vänner väntade så resan tillbaka till Åre på mig.
Efter att hjulen tagit mark på Östersunds flygplats satte jag mig i bilen och styrde mot Åre. Fjället har alltid fått mig att känna ett lugn, och så även denna gång, men en annan känsla smög sig på; känslan av att komma hem men samtidigt känna som att man åkt bort... Det fina med att åka bort är att komma tillbaka.
Nu väntar träning i kubik med fortsatt fokus på paddling och utförslöpning nu när den skadade foten är på bättre humör. Drygt en månad till tävlingen. Nu kör vi!!!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar